Etikettarkiv: junior

Gammal skåpmat 1,0

Ännu en tidig dag med mildgrader som så småningom sjunker. Inte mycket som hänt mer än kaffe på Biltema men bildoktorn bl a. Fortsätter lyssna på ljudboken fram till ett dimmigt skidskytte. hör klar Skamvrån av Sofie Sarenbrant, dryga 11 timmar. Nä, ni får inte veta hur den slutar, läs eller hör boken själva.

Lite mer Junior från 1996.

Ut o motionera.

Det har blivit modernt att motionera på alla upptänkliga sätt. Någon cyklar till Himalaya och knatar uppför Mount Everest. Annan går genom hela Europa. För några år sen gick några vissångare genom hela Sverige.

Husse tyckte vi skulle göra lika dan. Vi övade med att gå upp till gamla tippen vid Slaskerud. Det blir cirka 1 kilometer. Det stötte inte på några problem, han klarade det så uppkäftigheten stegrades. Nu skulle vi gå ända till Gränshallen. Dubbla sträckan om vi skulle ta oss hem. Nu började förberedelserna för nästa kraftprov, järnvägsövergången i Ås!

Han klippte klorna på mej innan han satte sej  med fötterna i en  hink för att mjuka upp eventuella förhårdnader. Medan lukten av gammal fotsvett steg ut hinken mjuknade anletsdragen och han verkade njuta av behandlingen. När inte saxen bet på kartnaglarna fick jag hämta sidavbitaren och sandpapper nummer 3 för att fila av hälarna. Efter insmörjning med en halvliter matolja verkade fötterna klara för strapatserna.

För att inte riskera något upprättade vi ett basläger bakom en nerlagd ladugård vid Höja. En kylväska med dricka, korv och mackor. För att undvika värsta hettan startade vi tidigt på morgonen, en onsdag. Med tänjande steg bar det iväg, förbi Slaskerud och ner mot den strida Ormdalsbäcken. Vi hittade en vadställe utan svårighet och tog oss över på motsatta sidan utan att trilla i. Början blev ju bra. Fortsättning följer nästa vecka. Om vi överlever.

Skräckfärden mot Ås.

Förra veckan hade vi tagit oss över Ormdalsbäcken utan problem. Stärkta av att starten blivit så bra fortsatte vi i rask passgång mot Ås. På krönet av backen vid Kojbråten tog vi första paus. Synd jag inte intog vatten när vi gick över bäcken, känner mej törstig. Efter ett mindre slagsmål med lokala mygg fortsätter vi vidare mot söder. Redan har solen börjat steka  så gruset blivit i varmaste laget. Vi tar oss förbi Solbergs utan att bli upptäckta och närmar oss baslägret.

Nu är högsta prioritet om vi ska nagga av käket på nervägen eller vänta till hemvägen. Efter votering där husse åberopade sin högre ålder beslutar vi spara maten till hemvägen. Det kom att visa sej öderstiget.  På rakan ner mot Holken i Ås börjar husse vingla med benen. Jag hade avrått honom till att ta de nya skorna men vid undersökning av de gamla ramlade en medelstor sten ledigt genom hålet i höger skosula. Nu började han få skoskav. Vi släpar oss med möda fram till Ås och funderar om vi ska avbryta men eftersom Kropp klarade världens högsta berg vore det fanken om inte vi skulle klara oss hem utan akutsjukvård.

Med skon i handen vänder vi mot norr, efterlämnande fotspår som luktar Kronolja. Ju närmare baslägret vi kom, desto större blev min illavarslande känsla att något inte stod rätt till. När vi kommit förbi chikanen före ladugården och kommit in på rakan utan att dråsa i diket hittar vi kylväskan uppbruten, maten borta, bara en dricka kvar. Jävla grävling!

I hemlighet begravd.

Har inte haft tid för något inlägg under söndagen. Främsta orsaken har varit skidor i andra hand att jag började lyssna på en ljudbok. Var inte utanför altanen igår. Inte lockande att gå ut i snön som sen övergick i regn. Väntade att Biltema skulle ringa å undra om det hänt nått då jag inte dök upp.

Idag ryckte jag upp mej å besökte båda Lidl å Biltema. De verkade nöjda båda två att jag kom. Sen hem för att höra på den ljudbok jag påbörjat. Har läst flera av Viveca Sten förut men tycker bokstäverna blir mindre för varje vecka, bättre att höra i stället.

Sonen ringde när det var några kapitel kvar så det blev ett avbrott i spänningen men nu är den avhörd med ett oväntat slut. I morron är det avslutning för året på Noresund, sen får jag hämta hem en ny bok. Mer Junior.

Semester

Värmlänningarna har fått ringa in till radion och diskutera vad deras riksdagsmän ska göra under deras långa sommaruppehåll. Många föreslog att de skulle ut och prya på någon arbetsplats. Herre Gud, finns det inte nog många arbetslösa redan? Nej, låt dem fortsätta med att åka ut på träffar de bokat redan flera månader tidigare så kommunerna kan fixa käk på bästa restaurangen, rulla fram bästa bilen, välja vägen med minst tjälskott så höga vederbörande får uppleva hur vanligt folk har det.

Annars kan man undra varför några kommungubbar med vidhängande kärringar åker till Bankok för att titta på trafiklösningen. Det är klart, trafiksituationen är snarlika i orter med några hundra innevånare och en millionstad. Det är värd varenda skattekrona.

Själv ska jag på långsemester i år då kommunen, på order av regeringen, slopat hundskatten. Förra året måste vi knycka soppan ut gräsklipparen för att komma iväg med Nelson. I år ska jag bistå med bränsle till Mörtstugan, Nelsons efterträdare. Vi har inte bestämt vart, men jag kommer att rapportera från resan, var så säker. Skulle vara kul att hälsa på i vilthägnet i Kolmården men soppan räcker inte dit. Föresten springer några av Sturres, den sneda älgens, telningar på baksidan huset och förstör gräsmattan så jag får nöja mej med att jaga dem. Det blir nog en slapp vecka i skuggan, om vädret så tillåter, som vanligt. Ha en skön semester!

En skiddag + lite skåpmat.

Sovmorron till närmare 8, det är ju lördag. Fortsatte lyssna på ljudboken sen Ring så spelar vi var klar. Sen började damskidor från Lillehammer. Om vi bortser från Johaug gick det väl ganska bra för några av de svenska tjejerna.

Måste ner till Biltema som vanligt men hem till herrskidor där det blev mer spännande. Funderade på att göra en biltur men ljudboken hindrade det + tuppluren. Det blev en enda dagsfärsk bild.

Gamla ”JUNIOR” från AN 1996

Nu kommer hormonerna.

Husse jobbar natten och kommer hem frampå småtimmarna. Då börjar dagens första promenad, lite tidigare än vanligt. Ljuset har återkommit. Ja, inte det i gatljusen som varit borta hela vintern, utan det vanliga, tidiga gråljuset. Med våren kommer de fåglar fram som hela vintern suttit och ugglat under nån grankvist.

Nu gör de sin stämma hörd och hela naturen vaknar plötsligt till liv. Alla utom husfolket som fortsätter att gå i sin vinterdvala. De borde blivit födda till björnar i stället för människor så de kunde sova hela vintern.

När jag sitter i den kvarvarande snön och hör hur iskristallerna bryts ner till vatten, hur fåglarna gläds åt ljuset och det mildare vädret, när man hör hur knoppar brister, då börjar hormonflödet. Hela kroppen sjuder av adrenalinkicken när testosteronet rusar fram. Det kommer värmeböljor som hos en klimakteriekärring och jag blir orolig till kropp och själ.

Det gör inte samma intryck på husse som fortfarande tror att det är midvinter. Samma liknöjda uppsyn, släpande benen efter sej som han gjort hela vintern. För att bättre åskådliggöra vad jag menar sparkar jag ihop herdemattan, den som brukar ligga i bilen men som nu , av någon oförklarlig anledning är uthängd på vädring och använder den som tik. Det gör samma verkan som att hälla vatten på en gås. Ingen reaktion alls. Han bara stirrar oförstående på mej, vänder och går in. Lämnar mej ensam med min fiktiva tik, ute i hormonströmmen

Galen ko ger sjuk hund.

Nu har jag äntligen fått bekräftat att hundmat är hälsovådligt. Bara lukten gör att magsyran stiger i halsen och när man får veta att de malt upp galna får och gjort djurfoder av det tappar man aptiten totalt. Det måste till människor för att  göra något så  idiotiskt. Att de straffas med aids, ebola och allehanda skit är inte mer än rätt när de håller på med sin manipulation.

En norsk katt har blivit smittad i Odal och jag misstänkte ett liknande fall i Gunnarskog tills jag fick veta att jamaren lagt svansen på elstängslet  till hästhagen. Bara han klarade att slita sej loss slutade skakningarna. Inporten av engelskt kött har upphört men jag såg ett misstänkt fall härom dagen. I källaren stod några människor med kniven i högsta hugg och styckade ett djur. Det kunde gott och väl varit en knepig kossa de smugglat in i lönndom

Nu är ju gränsen mellan galenskap  och geni minimal så det enda man kan ställa diagnosen på är att kossorna använder knäna som kastanjetter. De liksom dansar som på ravefester.

Husse har käkat lite kött efter jul så det finns möjligheter att han smittats. Då får vi hoppas på att byggandet börjar igen så att jag kan hyra ut honom som vibrator när de gjuter valv och köpa riktig mat för inkomsterna. Det blir bara att ställa ut honom i smeten och låta honom så och skaka några minuter tills betongen kilat in sej i hörnen. Han behöver inte ens renspolas för överbliven betong kommer ändå att skaka av honom.

Mera snö.

Morgonens stora spörsmål var: Går det att använda gympadojor idag? Tål att tänkas på. Gjorde det under frukosten. Å andra sidan, hade jag något ute att göra?

Visst hade jag det. Måste ju besöka Biltema. Tänk vad de skulle undrat vart jag tagit vägen. Passade på Lidl när jag ändå var i de faggorna. Köpte bl a en färdigrätt, lagomt stor lasagne á 21,90.

Det har fortsatt att drälla ner nederbörd hela dagen, stundom regn stundom snö. Bara att stanna inne. Junior i AN 1996

Lavinfara avvärjd.

Ungdoms-SM i att klämma lagg i Valfjället är ett minne blott. Redan i ett tidigt skede kom en förfrågan om min medverkan. Eftersom det varit lavinproblem i vinter tyckte tävlingskommitén att de borde minska riskerna genom att ha en lavinhund i beredskap.

Vi övade i en snöhög bakom Gunnarsby genom att gräva ner 3 hg falukorv. Det stötte inte på några svårigheter liksom husses strumpor som jag lokaliserade på 4 km. Vi fortsatte övningen hemma och bakom huset hittade jag den försvunna fjärrkontrollen till TV:n. Den försvann tidigt i vintras så nu kan vi ställa undan teleskopfiskespöt vi använt att peta in knappen med.

Nu blev det inte något jobb ändå för de ville att jag skulle dubbeljobba som vakthund under natten. Då matte fick veta det blev det stopp. Hon blir kelsjuk fram på småtimmarna och när hennes krammuskel tar överhanden måste jag finnas till hands. Har föreslagit att hon skulle använda husse i stället men det vill hon inte.

Nu hände det inte något oroväckande, alla höll sej i preparerat område så off pist-åkandet blev ett minne blott, inga laviner har rapporterats i området. Till god hjälp är att utanför pistat område växer träd, det avskräcker betydligt.

För att ha koll på den blivande väderleken hade tävlingskommitén konsulterat ett nytt orakel. En äldre herre med träben och spansk åsna vid namn Helge.  Han tittar på barkborren. Kryper de längre in i träbenet blir det kallare. Är svansen på åsnan våt blir det regn. Enkelt och lättbegripligt.

Mera gamla Junior.

Se där! När jag såg det snöblandade regnet i gårkväll var det lättare att stanna kvar i sängen i morse, nästan till 8. Kaffe på Biltema vid 11 som vanligt men jag missade personalen från Kyrkan som kom då jag gick ut. Besök i Simulatorhallen där Börje, Lars å Ove spelade.

Köpte ”dagens” på Coop. Gratäng, stek, pepparsås å lite grönt. 37 spänn.

Köp en kvinna!

Åmotfors har förärats en ny affär som handhas av Eda Kvinnor. Ingen dum idé. Ingen dum idé alls, men marknadsföringen måste ske med viss varsamhet och vara ytterst tydlig. Det får inte förekomma något tvivel om vad affären tillhandahåller annars kan det få ödesdigra konsekvenser.

Det första att tänka på är det geografiska läget. Eda ligger i EU:s utkanter och detta medför vissa skyldigheter mot övriga Europa även om det kan medföra fördelar. Att marknadsföra hantverk i Eda borde inte vara så invecklat men med norskarna bakom ryggen kan man aldrig veta. Allt kan missuppfattas.

De hade inte haft öppet många dagar förän en norsk buss från Toten Bussaksjesellskap bromsade in så den påströdda halksanden hamnade utanför Cykel & Sport. Ut strömmade karlar av alla de slag och slogs för att komma först in. När de första sprängt dörren av gångjärnen och de hukande biträdena kommit i upprest ställning men med rädsla i blicken kunde den första göra sin beställning. Han ville ha en rundnätt, blåögd tös med stora bröst.

När det gick upp för de övriga, tidigare ivriga spekulanterna, att det inte fanns några fruntimmer att köpa troppade alla ut igen. Kvar fanns de halvt ihjälskrämda biträdena och en dörr som stod lutad mot väggen. Om norskarna kommit på invigningen kunde de fått Konrad Larsson för en billig peng.

Det gäller att inte sammanblanda tjänster och företeelser.

???

Ha förtröstan, gott folk. Snart kommer våren och med den snösmältning, tjälskott och maskrosorna. Visserligen knäpper det till och spriten i termometern fryser till men så fort solen dyker upp skvalar smältvattnet ur stuprännorna. Sorkarna stiger mot ytan och blir mer lättfångade och man blir skitigare.

Här i Eda händer omvälvande saker. Hundklubben övar sina människor varje söndag på nya övningsfältet vid Furunäset, Fundo drar ner på verksamheten och på andra sidan vägen har en massa hemsamariter flyttat in i de tomma hyreshusen. Trevligt med lite liv men att tänka sej få lite hemhjälp gick inte. Det ingick inte i deras åtagande att laga mat åt mej, sa dom. Som jag förstått ska de vara utbildade till att göra livet lättare för andra. Varför då inte öva på mej?

CHC går inte upp i Elitserien i år heller till glädje för Epnils som inte vill ha mer oväsen. På hemmamatchen mot Stavnäs höll han på att åka på en snyting när folk gjorde vågen. Han ramlade av högtalaren när Mora Träsk drog igång. Nu bävar han för dansbandsgalan i april. När de erotiska ångorna från dansgolvet stiger mot taket blir han yr i bollen och måste spänna fast sej för att inte ramla ner i nåt dekolletage. Han skulle landa mjukt men varmt.

Snart drar det ihop sej till invigning av det nya turistcentret vid Morokulien. Har varit och tittat i vinter men det var så mycket bråte att det var svårt att få nån uppfattning om utseendet. Skylten med Eda Kontrovers Center är beställd och kommer snart

Tragiskt.

Gårdagens rubrik att jag kände mej som en björn blev inte klarlagd. Jo det känns som att jag travar runt i sökandet efter ett ide där jag kan stanna till våren. Har inte hittat det än. Sen det första man får veta när man vaknar är att ännu en forskare från Maxi lämnat oss känns ännu mer tragiskt. En man jag känt över 60 år som jag aldrig hört sagt ett ont ord om någon.

En dag då sporten splittrade mej. Golf på tv, skidor på datorn, ännu mer idrott på radion. Måste ändå komma utanför väggarna, kaffe på Biltema. Var nästan ensam då jag kom, desto fler när jag gick. På andra sidan gatan var det Stora Barnkalaset.

Läste i tidningen att Eda var överhöljd av etableringsansökningar men kommunen hinner inte bearbeta ansökningarna. Det borde väl vara prio 1?

Det är rökförbud utanför ingångarna till affärer å restauranger. Nere vid Centret har de tagit bort askkopparna som satt i sopställen men då de är platta på ovansidan ligger fimparna där i stället. Tycker inte det blev bättre. Lovade att kontrollera toaletterna vid Centren men har bara klarat av Biltema som får +++++, där behöver man inte spola heller, det görs automatiskt! Det är 13 år sen de byggde första Centret men jag har ännu inte besökt nån toa där. Måste rycka upp mej.

Vad gör vi nästa år?

Jag har funderat på vad jag ska göra nästa år. Blir det ett roligare år eller fortsätter tiden trampa runt i samma illavarslande spår? Kommer jag att få problem med öronen eller vricka tassarna? Fastnar svansen i en bildörr? Det är mycket att fundera över just nu.

Människor har det inte lättare. De vet knappt från dag till dag vilka regler som gäller. Ena veckan ska det vara si, andra så. Att avge något nyårslöfte verkar meningslöst då vi inte vet spelreglerna på förhand.

Kanske blir allt annorlunda sen Göran Nivea fått Sverige att uppfylla konvergenskraven. Frågan är om det finns några människor kvar i Sverige då. De har kanske flyttat över till Norge. Lillebror har vuxit upp och visat sej betydligt intelligentare.

Närstående har berättat om den tiden då flyttlassen kom från väster och ett helt bostadsområde växte upp med bara norrmän. Nu står det mesta öde då de märkte att det gröna gräset på andra sidan inte fick nån gödning utan vissnade ner.

Fler i bekantskapskretsen jobbar nu i Norge men av någon anledning flyttar de inte utan pendlar i stället. Kanske de fortfarande tror att EU-medlemskapet ska leda till något av det era folkvalda lovade en gång.

Hur som helst, får jag ingen mat hemma vet jag var jag ska skaffa det. Är fågelmaten slut vid Blåklinten och Roma inte har öppnat brukar alltid Birgitta och Per-Erik finnas på plats. Även om de inte öppnat än!

Medan ni funderar på det här önskar jag läsekretsen Ett Gott Nytt År 1997.

Som en vilsen björn.

Fann till min förvåning en stor lastbil med 26 lampor i fören stående vid Gunnarsbyhallen. Det stod kvar till efter 8 då jag ätit frukost. Plötsligt fanns den utanför på gatan.

Tydligen ska det vara teater men ingen har frågat mej om nån roll. Såg golf fram till 11 då det blev kaffe på Biltema med Bullen, Ann-Sofie å Westby. Fick med mej en julklapp hem också. Löste in vinsten på macken mot 2 nya. Mer golf men utsliten sen jag varit uppe från 06 råkade jag somna.

Pratade med Stefan i Degerfors å sen med Putte, denna gång 1 timme. Mer Junior. Denna gång från 24 nov -96

Äntligen fångst!

Sen förra veckan har mycket hänt. En sen, kall eftermiddag sprang vi på odjuret i garaget. Husse ryckte ner en fogsvans och klarade att riva ner en hylla när han missade karateslaget mot musen. Diverse färgburkar mm stöp i golvet under ett Herrans oväsen. Musen tog tillfället i akt och smet in i förrådet och försvann.

Sen vi städat upp fram på natten var vi för trötta att fortsätta. Nästa dag laddade vi med Norvegiaost. Musen kunde trots allt vara norsk och ville ha norsk ost. På kvällen vittjade vi fällorna men ingen mus och ingen ost. Nu visste vi att musen kom från grannlandet och det gjorde saken lättare. Vi lånade en begagnad lusekofta av grannen och satte fällor runt tröjan. Denna gång provade vi med Nökkelost. Det visade sej mindre lyckat för osten fanns kvar men ett rejält hål i tröjan blev följden. Grannen blev sur, husse fattig.

Om inte husse varit så förtjust i Norvegia hade vi kunnat fortsätta där vi nästan lyckades. Det blev att ta av besparingarna och inhandla mer ost. För att göra det lite svårare gjorde vi som gammelfarmor och slog in osten i gladpack och band fast den med snöre. Efter två dagar övergav vi denna metod och inriktade oss på något mer raffinerat. Lösningen hittade vi i tidningen. Det var en norskhistoria där frågan var : Vad har Sverige men inte Norge? Svar : Skulder! Där hittade vi lösningen. Husse skrev en lapp som han fäste på musfällan. Varför är inte Norge med i EU, löd frågan. Morgonen efter hittade vi musen stendöd vid fällan. Den hade enligt obduktionen skrattat ihjäl sej.

 

Shoppingrunda.

Det börjar sina i medicinförrådet, måste till Apoteket men först Hypermat. 3 limpor för 49 spänn. Stoppade 2 limpor i samma påse. Efter samspråk med en kille från Sydeuropa som gillade affärerna i Sverige trillade båda limporna ut på asfalten när jag kom till bilen. Ingen har dött av lite skit.

Fortsatte till Apoteket. På väg in träffade jag Johanna men minsta dottern. Vad jag längtat efter henne. V v s modern. Hon jobbar på golfrestaurangen så det var länge sen vi pratade. Blev sittande att vänta 15 minuter innan min tur. Beställde allt utom inhalatorn. Fick 2 burkar piller för 11 spänn! Billigare än Tulo men de går väl inte på högkostnadsskyddet?

Kaffe på Biltema med några ur det ordinarie klientelet. Pratade med Sälen innan sonen ringde. Hittade en bortglömd bild sen igår. Inte mycket skridskois kvar nu.

Lite fotboll som började lite menlöst. Det får bli nån gammal Junior igen. Vet inte om den varit infört tidigare? Från november 1996

Fasansfull framtid.

Jag börjar bli bekymrad för min hälsa. Inte att jag fått någon utrikisk influensa utan att jag börjat lägga mej till med ett mänskligt beteende. Kan bero på mitt umgänge. Stundtals känner jag mej stendöv för att i nästa ögonblick höra ljudet av osthyveln när den drar över en Edamerbit. Synen verkar också rubbad för det händer att jag går rakt på nån lyktstolpe. I dagsljus! Kan det bero på okoncentration? Eller vitaminbrist? Måste snart skaffa mej en ledargubbe med vit käpp. Tyvärr är det ont om sådana som är utbildade. Får man tag på någon utan rätt skolning vet man aldrig vart man hamnar. Kostbara är de också.

Om man mot all förmodan skulle hitta någon kan man ge sej den på att han blivit norpat att någon kärlekshungrande kvinna som ser fångsten som rena lottovinsten. En självgående man som kan stryka och diska växer inte på trän. Har också kommit till insikt att sängen är vida bekvämare än att ligga på golvet. Man slipper få alla dammråttorna i nosen bl a. Visserligen dräller det av kvalster även i sängen men det man inte ser har man inte ont av. Har studerat när de nån gång skakar sängkläderna och har inte hittat några kvalster på gräsmattan. Kudde däremot gillar jag inte. Har provat den nya modellen för rakare ryggrad men vaknar alltid med nackspärr. Finns det en arm utlagd så går det bra att använda den annars går det lika bra utan.

Ska höra med veterinären nästa gång om det finns något vaccin mot denna mänskliga åkomma. Om inte får jag finna mej i eländet.

 

Panta mera!

En fördel med att bo på en golfbana är att folk dricker mycket läsk. Tja de dricker annat också med det går inte att panta. Har de sista åren fått ihop 16-18 hundra spänn vilket är bra för en fattigpensionär.

Dagen började först 7,30 med att hitta 18 mulna grader utanför tältet. Plötsligt väller det in ungar. Hade glömt att det var juniorläger i dagarna 2. Det blev visst 24 både från Arvika å Arvika. Trevligt samarbete.

Själv måste jag koka de 7 nya äggen, de gamla tog slut i går. De blev precis som jag vill ha dem, lite rinniga. Tyvärr hände en olycka när de 5 som blev kvar skulle in i kylen, de tappades på golvet. Tror jag kan äta samtliga ändå men då liggande å inte stående i en kopp.

Åkte till Hypermat å pantade, denna gång för 83 spänn vilket förvandlades till falukorv å andra grönsaker. Tittade in i vinteridet. Nu är det bara 2 växter kvar, de 3 andra hade färgats av dödens bleka färg. Får begrava dem i höst när jag flyttar hem.

Trodde inte att 24 ungar kunde slå ut 7000 bollar på en förmiddag, ack så jag bedrog mej, det kunde de. Måste plocka så fort jag kom tillbaka men de flesta fanns inom 100 meters avstånd så det gick snabbt då Nisse, Jonas m fl hjälpte mej med bollkorgarna.

MångaMånga ska övernatta i vandrarhemmet. Undrar hur många ringer hem å vill bli hämtade? Brukar alltid vara nån.

De ska samsas med över 20 norrmän som ligger på andra sidan vägen.

Beerman smyger i buskarna.

Micke K å Heikki hjälps åt att få bollen i hål.

Till sist fick jag möjlighet att plocka rangen igen för nu hade ungarna ankrat upp för kvällen.

Efter en regnig dag bjuder vi på gamla Junior.

Från 10 maj 1995.

Medicinska problem.

När Nelson piggnade till började jag själv drabbas av något oförklarligt. Jag har problem med salivavsöndringsmekanismen. Den spärrar inte som den ska. Det kan inte vara något kroniskt för det är inte stadigvarande, utan uppkommer med ojämna intervaller.

Det kan också vara en allergisk åkomma eftersom vissa företeelser gör problemen värre. Vi har prövat att byta  från Doggy till Specifik men det har inte gjort avsedd verkan utan nästan förvärrat saken. Det är torrfoder båda två men nu börjar husse undersöka om det inte går att byta ut vattnet mot torrmjölk. Han har kommit på att om han ställer mej på gräsmattan och klämmer mej på magen borde det fungera som när de gödslar skogen från flygplan. Bara inte vinden ligger på från fel håll så skiten hamnar ute på gatan.

Människor som drabbas av allergi blir kallade till sjukhuset och blir inympade massor av olika preparat för att utröna orsaken till sjukdomen. Vi har tagit fasta på detta och provat olika saker. T.ex satt vi en eftermiddag mitt ute på en åker utan att det blev värre, så hösnuva kan det inte vara. Låg en dag och rundbarkade en björkslana med samma resultat, då strök vi pollenallergin också.

Men trägen vinner så nu vet vi orsaken men mildra effekten kommer att bli svårt, för att inte säga omöjligt. Detta är nog något jag får lära mej leva med. Det visade sej bli mycket värre när jag mötte Tessie, korv, pizza och sådana saker.

15 april 1995.

Det var dans bort i hallen.

Vårens första stora begivenhet är över, nästa väntar bakom hörnet. Dansgalan är överstökad, nu gäller det att inrikta sej på Charlotta.

Epnils var rent hänförd över att ishallen kunde inredas så trevligt. Han hade varit lite tveksam till ljudnivån eftersom han häckar på ena högtalaren men spelmännen hade med egen utrustning. Hade han vetat att det skulle komma så mycket folk hade han bjudit in sin släkting från Bolivia som är vampyr. Möjligheten till ett skrovmål var ypperliga då 2500 pers invaderade dansgolvet. Att det ska vara så kul att klämma på grannens fru och dricka pilsner.

Nu är det bara för hockeykillarna att planera nästa dansgala men då med radioprogrammet ”I afton dans”. Ska det siktas ska det siktas högt.

Som väntat försvinner husfolket redan tidigt på kvällen. När det börjar lukta rakvatten och hårspray är det bara att inrikta sej på ensamheten men nu hade de även tänkt på mej och fixat att grannarna kom in. Sällskap är bra men av sällskap allena klarar sej inte en hund, den behöver massor av mat men det tänkte de inte på. Själva skulle de äta supé som det så vackert heter och inte fanns något litet med hem till mej när de återkom fram på småtimmarna.

Morgonen efter började ännu senare än efter nyår. Sen måste något ha hänt på dansen för husse gick och upprepade ”Nej tack, jag ska inte ha mer nu”. Om det berodde på maten än något annat vet jag inte.

13 maj 1995

Charlotta 1995

Så är då vårens stora begivenhet, Charlotta, överstökat. Jag har en viss tendens att stressa upp mej när det blir mycket folk, men måste vara med när de ryckte lakanet av bysten. Nu var det inte några bröst utan ett huvud av en tjej, en riktig snygging, brunbränd och fin. Skulle fortfarande klarat sej bra i konkurrensen Om hon, mot all förmodan, skulle vänslas med fulingen som ligger i Arvika kunde avkomman placeras i Koppom. Pekka Söderberg som totat ihop tjejen borde anställas på Fundo så de fick ordning på balken.

Många stånd med korv men bara CHC bjöd. Sprang ihop med en vit älg som förirrat sej in på Storgatan. Det var något lurt med honom så jag försökte pinka honom på benet. Då var det rejälare med geten som kom släpande på en tjej i ett snöre.     Framför scenen framförde folkdansarna en trandans men jag tycker originalen för sej graciösare om jag ska vara kritisk. Örnen hade bollkastning som finansieringshjälp på sin väg mot allsvenskan. Det gick ut på att kasta boll på en plåtbit och om de träffade välte det ner en vattenhink på kraken som satt under. När det blev Bysses tur att sitta där slutade flickorna kasta. De ville väl inte riskera att han skulle få lunginflammation i det kalla vädret. Vad vinsten var har jag ingen aning om men däremot vet jag vad vinsten var på skyttegillets luftskytte, för granngrabben kom hemsläpande med famnen  full av chokladaskar, lyckans ost som har mat hela maj.