BRANDY
Så återkommer vi igen. Nu några år äldre, både jag och Brandy. Utseendemässigt måste jag erkänna att Brandy burit åldrandet bättre än vad jag gjort. Han har blivit en stilig muskelmaskin medan mina muskler haft en tendens att tappa både formen och höjden för att fångas upp av livremmen.
Den smidighet han alltid haft finns kvar och nu blivit ännu snabbare i löpsteget. Lögn att få stopp på honom om han inte själv vill. Nu har han den goda smaken att han anser att vi bör finnas inom räckhåll så att vi inte försvinner, detta lärde han redan i ettårsåldern då han tillbringade 2 veckor på Segerstads Hundpensionat.
Vintern har varit djup vad gäller snön. Som Hasse Alfredsson myntade ”svårt är att skita i meterdjup snö”. Dessutom har skogsmössen en tendens att hinna sätta sej i säkerhet. Ändå har några exemplar fått sätta livet till, årets första redan på Nyårsdagen nere vid reningsverket. Den kanske var lite slö efter nyårsfirandet, nu blev det inget gott nytt år för den musen.
Att låsa in en blandrashund, korsning Border/Schäfer, är inte det lättaste. Fast vi har bur i bilen har vi inte brytt oss om att lägga på spärren utan bara hakat på grinden. Dumt! Väl inkommen på Köpcentret stannade vi vid Pressbyrån. Detta händer sällan, det är dit man kan gå på utvägen om det skulle visa sej vara nödvändigt. Denna gång stannade vi. Bara några minuter senare sitter Brandy bredvid oss, tittande på tidningarna på nedersta hyllan. Fast det är fullt av folk är det ingen som reagerar på att en hund kommer in.
Brandy vill gärna hälsa på andra hundar. Detta har blivit ett problem eftersom han är ganska intensiv. Folk tror att han är ilsken så för att vara på den säkra sidan brukar hussar eller mattar klippa till honom med en välriktad spark. Detta gäller små, ulliga jyckar. Detta har medfört att han blir sur på alla hundar under halvmetern men bara på området där vi bor.
Vi har haft ett projekt tillsammans med grannen. Det startade redan förra vintern men nu blev det äntligen av. Det har blivit en nästan manisk känsla att vi kommer att missa i år också. Just innan snön försvinner försöker vi tillverka en snögubbe. Att skotta ihop ett någorlunda resligt monument över den gångna vintern visade sej svårt. Det blev en ynklig, 60 cm snöhög med hatt. Men vi har bildbevis! Dagen därpå lägger Brandy löpwiren ett varv runt gubben och demolerar den. Spelade mindre roll för bäst-före-datum hade redan gått ut.
Brandys kommentar:
Det har varit en trist vinter. Eftersom husfolket inte kommit av vägen för all snön har jag fått leka ensam. Har en viss vana sen tidigare eftersom jag inte får följa med ut på golfbanan heller. De påstår att jag stör spelet. Min uppfattning är att om de slår en boll ska jag hämta den, punkt slut. Nu blir de enbart förbannade. Folk är konstiga.
Fast jag är vallhund känner jag för lite jakt också. Har inriktat min jakt på sork när det inte finns löptikar i närheten. De finns nästan överallt, gör inte stort motstånd och smakar ganska bra. Minst lika bra som torrfoder.
Husfolket skulle handla på Centret. Bakluckan halvöppen som vanligt. Om de trott att inte jag lagt märke till hur burluckan öppnas så blev de varse att de trott fel. De borde lärt sej efter alla gånger jag gått ut ur den låsta husvagnen att vitsen med att låsa in mej är obefintlig. Nu hakade jag av dörren, gick ut och hälsade på två andra hundar, norska, som ännu inte kommit på knepet med stängda dörrar för att sen leta upp husfolket som häckade i Pressbyrån. De blev inte fullt så glada att se mej som jag trodde.
Lördagskväll, just efter finalen av Let´s Dance, börjar det röra på sej. Husfolket letar fram spade, kamera mm. De börjar skotta ihop en snöhög. Verkar kul så jag gör en räd upp i snöhögen vilket inte uppskattas. Trodde det var för min skull de gjorde högen, som en mer närbelägen toalett. Blev uppmärksammad på att jag fattat totalt fel och blev bortjagad. Hämnades dagen efter genom att med en strypsnara rycka bort huvudet på gubben.
Brandy 2.
Att bo i husvagn på Noresund innebär både glädje och sorg. Mellan dessa ytterligheter händer saker. Om vi börjar med glädjen så innebär det massor av möten med dittills okända människor. Efter några dagar känns de nästan som familjemedlemmar. Sen åker de hem, det är det sorgliga. Men många lämnar sina mejladresser så vi hörs av ibland under resten av året.
Förra året stod flera husvagnar permanent uppställda. Ägarna jobbade på pannbygget i Åmotfors. En söndag då Peter från Borlänge återkom efter sin hemresa under helgen, sitter jag o han nere på restaurangen och fikar. Då ringer en hysterisk dam som visar sej vara min sambo. Hon har fått besök i förtältet av en orm. Att få ut den anser hon vara mitt jobb. Överväger om så är fallet, inser att det ligger något i detta faktum, dricker upp kaffet o knatar upp. Hittar Kerstin med Brandy som intresserad åskådare jaga en snok över vägen med en järn-7:a
Efter ett misslyckat försök att klippa jyckens klor en gång i hans ungdom blir han mycket misstänksam då tången kommer in i blickfånget. Direkt ner under soffan. För att få ut honom skulle man behöva lyfta ut möblerna. Därför hade vi beställt kloklippning på Hund & Katt. Snabbt o billigt avklarat. Då tackar Brandy för besöket med att pinka i en korg med hundkex! Det blev en dyrare pedikyr än väntat.
Efter en dag på golfbanan med regn i luften skulle det smaka med gulaschsoppa. Tömde upp burken i en kastrull, ställde den på spisen och mindes plötsligt att jag inte kollat mejlen. När jag återvänder möter jag en hund som nöjd slickar sej om munnen. Kastrullen verkar orörd och ovanligt tom.
Brandys kommentar:
Ända sen min barndom har jag haft som uppgift att bevaka Noresund. Redan fänrik Stål ansåg att man inte skulle släppa nån jävul över bron. Det är inte så betungande men man måste vara observant. Har ögonen på grannens katt som envisas med sina besök. Sen känner jag glädje över att få skälla ut all motordriven utrustning, gräsklippare är ett bra exempel.
En del hundar kommer på besök. Speciellt tikar är trevliga. Matte gillar att jaga orm. För att inte inkräkta på hennes jakt håller jag mej lite tillbakadragen som åskådare. Fick sällskap på åskådarläktaren av husse. Ser lustigt ut när hon knackar bakom svansen på snoken med en järngrej.
Husfolket håller på att larva sej med pälsvård, badning och kloklippning. De håller på att rycka av mej all päls för de påstår att jag luktar hund. Vad skulle jag annars lukta? Katt? Soppa är gott men det vore enklare om de ställde kastrullen på golvet i stället.
