Gammal skåpmat 1,0

Ännu en tidig dag med mildgrader som så småningom sjunker. Inte mycket som hänt mer än kaffe på Biltema men bildoktorn bl a. Fortsätter lyssna på ljudboken fram till ett dimmigt skidskytte. hör klar Skamvrån av Sofie Sarenbrant, dryga 11 timmar. Nä, ni får inte veta hur den slutar, läs eller hör boken själva.

Lite mer Junior från 1996.

Ut o motionera.

Det har blivit modernt att motionera på alla upptänkliga sätt. Någon cyklar till Himalaya och knatar uppför Mount Everest. Annan går genom hela Europa. För några år sen gick några vissångare genom hela Sverige.

Husse tyckte vi skulle göra lika dan. Vi övade med att gå upp till gamla tippen vid Slaskerud. Det blir cirka 1 kilometer. Det stötte inte på några problem, han klarade det så uppkäftigheten stegrades. Nu skulle vi gå ända till Gränshallen. Dubbla sträckan om vi skulle ta oss hem. Nu började förberedelserna för nästa kraftprov, järnvägsövergången i Ås!

Han klippte klorna på mej innan han satte sej  med fötterna i en  hink för att mjuka upp eventuella förhårdnader. Medan lukten av gammal fotsvett steg ut hinken mjuknade anletsdragen och han verkade njuta av behandlingen. När inte saxen bet på kartnaglarna fick jag hämta sidavbitaren och sandpapper nummer 3 för att fila av hälarna. Efter insmörjning med en halvliter matolja verkade fötterna klara för strapatserna.

För att inte riskera något upprättade vi ett basläger bakom en nerlagd ladugård vid Höja. En kylväska med dricka, korv och mackor. För att undvika värsta hettan startade vi tidigt på morgonen, en onsdag. Med tänjande steg bar det iväg, förbi Slaskerud och ner mot den strida Ormdalsbäcken. Vi hittade en vadställe utan svårighet och tog oss över på motsatta sidan utan att trilla i. Början blev ju bra. Fortsättning följer nästa vecka. Om vi överlever.

Skräckfärden mot Ås.

Förra veckan hade vi tagit oss över Ormdalsbäcken utan problem. Stärkta av att starten blivit så bra fortsatte vi i rask passgång mot Ås. På krönet av backen vid Kojbråten tog vi första paus. Synd jag inte intog vatten när vi gick över bäcken, känner mej törstig. Efter ett mindre slagsmål med lokala mygg fortsätter vi vidare mot söder. Redan har solen börjat steka  så gruset blivit i varmaste laget. Vi tar oss förbi Solbergs utan att bli upptäckta och närmar oss baslägret.

Nu är högsta prioritet om vi ska nagga av käket på nervägen eller vänta till hemvägen. Efter votering där husse åberopade sin högre ålder beslutar vi spara maten till hemvägen. Det kom att visa sej öderstiget.  På rakan ner mot Holken i Ås börjar husse vingla med benen. Jag hade avrått honom till att ta de nya skorna men vid undersökning av de gamla ramlade en medelstor sten ledigt genom hålet i höger skosula. Nu började han få skoskav. Vi släpar oss med möda fram till Ås och funderar om vi ska avbryta men eftersom Kropp klarade världens högsta berg vore det fanken om inte vi skulle klara oss hem utan akutsjukvård.

Med skon i handen vänder vi mot norr, efterlämnande fotspår som luktar Kronolja. Ju närmare baslägret vi kom, desto större blev min illavarslande känsla att något inte stod rätt till. När vi kommit förbi chikanen före ladugården och kommit in på rakan utan att dråsa i diket hittar vi kylväskan uppbruten, maten borta, bara en dricka kvar. Jävla grävling!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s