Tragiskt.

Gårdagens rubrik att jag kände mej som en björn blev inte klarlagd. Jo det känns som att jag travar runt i sökandet efter ett ide där jag kan stanna till våren. Har inte hittat det än. Sen det första man får veta när man vaknar är att ännu en forskare från Maxi lämnat oss känns ännu mer tragiskt. En man jag känt över 60 år som jag aldrig hört sagt ett ont ord om någon.

En dag då sporten splittrade mej. Golf på tv, skidor på datorn, ännu mer idrott på radion. Måste ändå komma utanför väggarna, kaffe på Biltema. Var nästan ensam då jag kom, desto fler när jag gick. På andra sidan gatan var det Stora Barnkalaset.

Läste i tidningen att Eda var överhöljd av etableringsansökningar men kommunen hinner inte bearbeta ansökningarna. Det borde väl vara prio 1?

Det är rökförbud utanför ingångarna till affärer å restauranger. Nere vid Centret har de tagit bort askkopparna som satt i sopställen men då de är platta på ovansidan ligger fimparna där i stället. Tycker inte det blev bättre. Lovade att kontrollera toaletterna vid Centren men har bara klarat av Biltema som får +++++, där behöver man inte spola heller, det görs automatiskt! Det är 13 år sen de byggde första Centret men jag har ännu inte besökt nån toa där. Måste rycka upp mej.

Vad gör vi nästa år?

Jag har funderat på vad jag ska göra nästa år. Blir det ett roligare år eller fortsätter tiden trampa runt i samma illavarslande spår? Kommer jag att få problem med öronen eller vricka tassarna? Fastnar svansen i en bildörr? Det är mycket att fundera över just nu.

Människor har det inte lättare. De vet knappt från dag till dag vilka regler som gäller. Ena veckan ska det vara si, andra så. Att avge något nyårslöfte verkar meningslöst då vi inte vet spelreglerna på förhand.

Kanske blir allt annorlunda sen Göran Nivea fått Sverige att uppfylla konvergenskraven. Frågan är om det finns några människor kvar i Sverige då. De har kanske flyttat över till Norge. Lillebror har vuxit upp och visat sej betydligt intelligentare.

Närstående har berättat om den tiden då flyttlassen kom från väster och ett helt bostadsområde växte upp med bara norrmän. Nu står det mesta öde då de märkte att det gröna gräset på andra sidan inte fick nån gödning utan vissnade ner.

Fler i bekantskapskretsen jobbar nu i Norge men av någon anledning flyttar de inte utan pendlar i stället. Kanske de fortfarande tror att EU-medlemskapet ska leda till något av det era folkvalda lovade en gång.

Hur som helst, får jag ingen mat hemma vet jag var jag ska skaffa det. Är fågelmaten slut vid Blåklinten och Roma inte har öppnat brukar alltid Birgitta och Per-Erik finnas på plats. Även om de inte öppnat än!

Medan ni funderar på det här önskar jag läsekretsen Ett Gott Nytt År 1997.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s