Efter en regnig dag bjuder vi på gamla Junior.

Från 10 maj 1995.

Medicinska problem.

När Nelson piggnade till började jag själv drabbas av något oförklarligt. Jag har problem med salivavsöndringsmekanismen. Den spärrar inte som den ska. Det kan inte vara något kroniskt för det är inte stadigvarande, utan uppkommer med ojämna intervaller.

Det kan också vara en allergisk åkomma eftersom vissa företeelser gör problemen värre. Vi har prövat att byta  från Doggy till Specifik men det har inte gjort avsedd verkan utan nästan förvärrat saken. Det är torrfoder båda två men nu börjar husse undersöka om det inte går att byta ut vattnet mot torrmjölk. Han har kommit på att om han ställer mej på gräsmattan och klämmer mej på magen borde det fungera som när de gödslar skogen från flygplan. Bara inte vinden ligger på från fel håll så skiten hamnar ute på gatan.

Människor som drabbas av allergi blir kallade till sjukhuset och blir inympade massor av olika preparat för att utröna orsaken till sjukdomen. Vi har tagit fasta på detta och provat olika saker. T.ex satt vi en eftermiddag mitt ute på en åker utan att det blev värre, så hösnuva kan det inte vara. Låg en dag och rundbarkade en björkslana med samma resultat, då strök vi pollenallergin också.

Men trägen vinner så nu vet vi orsaken men mildra effekten kommer att bli svårt, för att inte säga omöjligt. Detta är nog något jag får lära mej leva med. Det visade sej bli mycket värre när jag mötte Tessie, korv, pizza och sådana saker.

15 april 1995.

Det var dans bort i hallen.

Vårens första stora begivenhet är över, nästa väntar bakom hörnet. Dansgalan är överstökad, nu gäller det att inrikta sej på Charlotta.

Epnils var rent hänförd över att ishallen kunde inredas så trevligt. Han hade varit lite tveksam till ljudnivån eftersom han häckar på ena högtalaren men spelmännen hade med egen utrustning. Hade han vetat att det skulle komma så mycket folk hade han bjudit in sin släkting från Bolivia som är vampyr. Möjligheten till ett skrovmål var ypperliga då 2500 pers invaderade dansgolvet. Att det ska vara så kul att klämma på grannens fru och dricka pilsner.

Nu är det bara för hockeykillarna att planera nästa dansgala men då med radioprogrammet ”I afton dans”. Ska det siktas ska det siktas högt.

Som väntat försvinner husfolket redan tidigt på kvällen. När det börjar lukta rakvatten och hårspray är det bara att inrikta sej på ensamheten men nu hade de även tänkt på mej och fixat att grannarna kom in. Sällskap är bra men av sällskap allena klarar sej inte en hund, den behöver massor av mat men det tänkte de inte på. Själva skulle de äta supé som det så vackert heter och inte fanns något litet med hem till mej när de återkom fram på småtimmarna.

Morgonen efter började ännu senare än efter nyår. Sen måste något ha hänt på dansen för husse gick och upprepade ”Nej tack, jag ska inte ha mer nu”. Om det berodde på maten än något annat vet jag inte.

13 maj 1995

Charlotta 1995

Så är då vårens stora begivenhet, Charlotta, överstökat. Jag har en viss tendens att stressa upp mej när det blir mycket folk, men måste vara med när de ryckte lakanet av bysten. Nu var det inte några bröst utan ett huvud av en tjej, en riktig snygging, brunbränd och fin. Skulle fortfarande klarat sej bra i konkurrensen Om hon, mot all förmodan, skulle vänslas med fulingen som ligger i Arvika kunde avkomman placeras i Koppom. Pekka Söderberg som totat ihop tjejen borde anställas på Fundo så de fick ordning på balken.

Många stånd med korv men bara CHC bjöd. Sprang ihop med en vit älg som förirrat sej in på Storgatan. Det var något lurt med honom så jag försökte pinka honom på benet. Då var det rejälare med geten som kom släpande på en tjej i ett snöre.     Framför scenen framförde folkdansarna en trandans men jag tycker originalen för sej graciösare om jag ska vara kritisk. Örnen hade bollkastning som finansieringshjälp på sin väg mot allsvenskan. Det gick ut på att kasta boll på en plåtbit och om de träffade välte det ner en vattenhink på kraken som satt under. När det blev Bysses tur att sitta där slutade flickorna kasta. De ville väl inte riskera att han skulle få lunginflammation i det kalla vädret. Vad vinsten var har jag ingen aning om men däremot vet jag vad vinsten var på skyttegillets luftskytte, för granngrabben kom hemsläpande med famnen  full av chokladaskar, lyckans ost som har mat hela maj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s