Avbrott på vårkänslorna.

Det snöade när vi la oss i gårkväll. Snön följde med in i sängen för Brandy hade legat ute som vanligt. När vi kom upp strax efter 7 syntes eländet lite bättre.

Nu hördes ingen spelglad orre eller pilsk hackspett bara en lastmaskin som snöröjde. Tänkte som så att nu stannar vi inne tills de röjt här mellan husen. Klockan passerade 8 å Brandy gav mej onda ögat. Letade upp stövlarna å föste in Brandy i bilen, jag tänkte inte pulsa runt i eländet utan åkte till Furunäset.

Jycken trampade runt å glodde missnöjt på mej, han gillade inte höjden in på hans toalett men till sist klarade han att komma över den 1½ meter höga snövallen. De stora vägarna var plogade, inte hemma hos mej. Allt som hade ett snöblad verkade vara ute å skottade.

Hem å kokade de 7 äggen. Denna gång blev 2 för lösa, termostaten var väl 1-2 mm fel inställd. Kollade igenom några golfsidor. Tigern hade blivit 2:a i USA. Trevligt. Maria å Tomas käkade frukost ute i det fria i Alicante. När de kommer hem till helgen hittar de inte huset för all snön.

Tur de fraktade bort snön vid Centret förra veckan så de fick plats för den nya. Inne på Maxi träffade jag min gamle granne Johnny. Vi bodde grannar i slutet av 80-talet.

Markus är besviken för att jag slutat köpa semlor. Hämtar posten. Reklam + hyreslapparna. Tycker reklamen missat väderleken. Visserligen håller det som vanligt på att bli översvämning i viadukten nu när det är mildgrader.

Vi kör ännu en Junior från 1996.

Semesterresan.

Jag har varit på semester. Till Årjäng! Denna västvärmländska metropol, befolkad huvudsakligen av hästar. Inte enbart av hästar utan utspädd med några människor av tvivelaktigt ursprung. Strosade runt utan att en enda människa erbjöd mej något ätbart. Synd att inte Clara finns kvar med sina bakelser. Det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på den jordgubbstårta en något fumlig man släppte i golvet på midsommarafton. En rejäl bit som jag fick dagen efter. För att återgå till Årjäng träffade jag en valp med det träffande namnet Arko. Ett litet svart knyte med underlägsen fysik. Efter bara 4 hål på golfbanan säckade han ihop och måste bäras på armen resten av vägen.

Har ni tänkt på vilken ovanligt ful gubbe det står på torget i Årjäng. Det måste vara en tidig nordmarking de balsamerat för de nuvarande ser inte ut på detta sätt. Föresten är det nog ingen gubbe heller utan en gumma för rätt som det var skvatt det ut en unge ur magen på den. Skit samma men det måste vara en tidig mutation av något slag. Vi hade tänkt åka till Trollgott där det var fabriksutförsäljning av snask men resan blev inställd sen husse konstaterat att Mörtstugan inte skulle hålla på den dåliga vägen, att jag vägde nog och plånboken var tom. Denna otroliga lustresa blev med andra ord lite rumphuggen men på hemvägen blev vi av en välvilligt inställd medmänniska bjuden på kaffe med våffla vid hembygdsgården i Järnskog. Då jag avstod kaffet fick jag en extra våffla som grädde på moset.

Äventyren fortsätter.

Efter den mer än lyckade promenaden till Ås fordrades större satsning från vår sida. Varför inte spänna bågen hårdare? Rafting eller på svenska forsränning verkade lagom spännande. Övning ska ge färdighet, enligt husse, så han helt sonika kastade mej i Vrångsälven för att se om jag flöt. När jag gjorde så drog han av sej strumpan och doppade försiktigt ner högerfoten. Efter noga övervägande bestämdes att raftingen skulle uppskjutas tills varmare vatten infunnit sej. Under tiden skulle lämplig farkost införskaffas. Det blev en färd till Skrot-Kalle för att se om han hade en innerslang till någon skrotad lastbil. Vi hittade en som inte släppte luften på flera minuter. Betydligt bättre än husse som pyser ur rätt som det är. I senare hälften av juli, närmare bestämt den 24, pumpades innerslangen nere på Statoil och med viss möda krånglade vi in härligheten i Mörtstugan för vidare transport mot Häljeboda. Vid den gamla affären, där Svensson inhyser holländare, klarade vi att dra ut flytetyget utan att släppa ur luften. Nedanför Kvarnforsen verkade vara ett lämpligt ställe att sjösätta Andreadoria som vi döpt ringen till. För att inte få prostatabesvär satte husse på sej regnbyxorna innan han satte sej till rätta medan jag puttade ut honom i strömvirvlarna. Själv fick jag simma efter vilket visade sej förståndigt längre ner. Efter 2 timmar de få hundra meterna ner mot Flaen gick husse på grund i ett mindre stenröse. Han skickade mej till Olausson som kom och drog loss honom med båtshake. Då gick luften ur både husse och innerslangen.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s