Det var varmare för 17 år sen.

Tog mej sovmorron till 8,30! Tack Brandy. Vi borde stannat i sängen för det var – 10 å en rodnande himmel. Kollade dagboken från år 2000. Då spelade jag å Ove 9 hål golf för det var + 6 grader å Junior, min dåvarande hund badade.

Funderade länge om jag skulle kosta på lite glittergirlanger att hänga i den vissnande klängerväxten men mindes hur knöligt det var att bli av med juldekorationerna när Jenni till sist offrade sej så nu finns de troligen i Ekshärad. Hundmaten var på upphällning så det måste införskaffas ny fast Brandy har hittat nått ätbart i lövhögen vid parkeringen vid motorstadion.

Blev sittande länge på Centrumparkeringen å studerade parkeringsförsöken. En efter en åkte de förbi för att se om det fanns parkering vid kassan på Apoteket. Besvikna kom de tillbaka dit jag stod. Nu finns det hundmat resten av året.

På Maxi fanns ytterst få forskare. Gunnar var ju i Tallin, hade + 3 å regn. Charlie snackade i telefonen hela tiden, Ola å Martin forskade på egen hand. Skrot-Kalle mumsade bakelse. Jag å Kenneth diskuterade utlandsresor. Var vi hade varit, vart vi trivdes bäst. Vi enades om att Ibiza var onödigt varmt men idag kunde vi gladeligen bytt + 34 mot de – 11 när jag åkte hem.

Vi kör en gammal Junior då han skrev i Arvika Nyheter 1996.

 

Besök på redaktionen.

Vi lånade några droppar bensin ur gräsklipparen, fyllde Nelson och reste till Arvika. Chefen hade ringt att det fanns ett paket för avhämtning och då passade jag på att besöka mina kollegor på redaktionen.

Keeper visste inte ett skvatt om något paket men jag letade upp en mer välinformerad man som var insatt i saken. Medan husse studerade sidolayouten passade jag på att träffa damerna. En av dom hade ovanligt klappvänliga händer.

På  hemvägen provade vi lejonjakt i Bjälverud. Fick upp ett spår som gick upp mot ett högt beläget, rött hus. Måste ha somnat till för när jag svängde runt husknuten missade jag totalt att vara på min vakt. Med ett rytande kommer ett lejon flygande. Stort, måste vägt flera hundra kilo, dimper det ner på mej. Det hade hörntänder som en gammal pinnharv. En av tänderna ryckte loss mitt vänstra ögonbryn, men med ett gigantiskt vrål gick jag till motangrepp. Vi hann inte fajtas länge förrän diverse hussar särade på oss. Hade väntat mej en man i tropikhjälm men han hade bara shorts. Det var inte ens ett lejon men så nära man kan komma, en leonbergare. Plötsligt dyker det upp mattar också, i alla storlekar, både yngre och äldre. Sen dyker det upp korv, bullar, ostmackor. Lejonet försöker gottgöra skadan så han slickar på mitt löshängande öga som fladdrade i vinden men jag klämde fast det igen och morrar varnande. Vi skildes, om än inte som vänner, så ändå med viss respekt för varandra.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s